Siesta

Något ruskigt kul ser ut att kunna hända i vår. Elin och jag har pratat lite om festivaler och sånt men inte så seriöst. Hela förmiddagen hade jag legat i sängen och tyckt lite synd om mig själv för att jag missade ett test och en skrivning vi skulle ha idag på grund av en grov förkylning och feber. Det är ju aldrig kul att hamna efter med sånt och göra det i efterskott. I alla fall tar jag mig ett kik på telefonen. Där brevid klockan stod symbolen som jag älskar, ett litet brev. I ett av dessa sms hade Elin skrivit:

LISA! Billie the vision, Johnossi och många andra bra band ska till SIESTA. Är i slutet av maj och kostar 500. Det hade väl varit nice?

Ja ja ja, om det hade! Massor av bra band ska dit. Till exempel Billie the vision and the dancers och Johnossi som sagt, plus Håkan Hellström, Florence Valentine, Anna Järvinen, Those dancing days m.fl. Gah. När jag såg vilka som hade varit där tidigare år fick jag nästan rysningar. Tänk om José Gonzales, Salem al Fakir, Hello Saferide/Säkert, David & the Citizens, The Ark, The Sounds och Miss Li kunde komma dit i år igen. Det här är lycka.

Nu skulle jag vilja beställa lite vår, fräknar och musik, tack.

Hemmafru

Jag har tappat motivationen till att plugga, jag har ingen som helst lust att öppna böckerna. Istället tänker jag att det löser sig och gör vad som helst för att inte behöva titta åt något som har med skolan att göra. Idag skulle det visa sig att jag blev helt ledig på eftermiddagen och kvällen, alltså inte en endaste liten tid var jag tvungen att passa. Det betydde att jag kunde ha fått sjukligt mycket viktiga saker gjorda. Den här lediga tiden spenderade jag med att sitta vid datorn, äta, fundera och stryka. Ja, stryka. Som en liten hemmafru stod jag hummande och strök samtidigt som tvåan var på med ett kulturprogram. Det ni!

080305

Idag har det varit en väldigt väldigt bra dag. Massor av prat med de som är bäst i min värld just nu (förutom Jensan, ja hon är alltså bäst fast jag har inte pratat med henne). Kvällen slutade på Hannas köksgolv. Så här borde fler dagar vara och så borde fler kvällar sluta.

Tuff

Just nu befinner jag mig på Stadsbiblioteket vid ett av de bord som står längst in vid fönstren. Det är här alla tuffa högskolestudenter brukar sitta och studera, ja jag inbillar mig i alla fall det. Jag har suttit här några gånger och försökt se ut som en av dem. I och för sig har jag skrivit både ekonomi- och rättskunskapshemtentor här men ändå, jag är fortfarande bara en liten samhällare. När jag har gått till utlåningsdisken för att få lösenord till det trådlösa nätverket har jag varje gång känt mig så vuxen. Tyvärr förstördes den känslan så fort jag öppnade munnen och skulle be om hjälp idag, den där saken jag nuförtiden har i munnen förstörde den tuffa känslan. Sjutton också, nu kommer folk inte ta mig för en smart högskolestudent. Ehe.

På tal om det

-Vet du vilken sorts lax Gunnel använde i hennes goda paj?

När jag sitter i tandläkarstolen med uppspärrade läppar och är allmänt rädd ställer tandsköterskan denna fråga till tandspecialisten. Hej hopp tänkte jag, kul att ni funderar på mat medan ni pillar i min mun.

Två dygn efter alla andra

Det känns som att varenda kotte som jag har träffat de senaste på något har kommit in på Björn Gustavsson och hans sång. Jag som inte hade sett klippet förrän alldeles nyss har småfnissat och lett lite extra brett när folk har försökt härma honom. Nu mina vänner, nu förstår jag det roliga. Han är ju klockren!

2006-apr-11 @ 11:56:18

Här kommer det ni alla har väntat på, en oredigerad kopia av ett gammalt blogginlägg!

En levande provdocka!

Igår på TopShop hände något riktigt kul. Jag gick runt och kollade lite, jag går precis jämte en provdocka (trodde jag..) och kollar upp och så rör den sig! Jag skriker till och hela affären vänder sig och kollar. Killen som jag trodde var en provdocka fattar nog inte riktigt vad som händer, han bara ler och skruvar på sig. Jag förklarar snabbt innan jag börjar skratta vad jag trodde han var. Min puls gick upp i 210 och jag skrattade så att jag blev andfådd när jag och S skyndade oss upp för rulltrapporna. När vi är på väg upp kommer hans tjej fram till honom, hon hade sett allt och de börjar också skratta.. Det är svårt att återspegla det roliga, men med lite fantasi kan ni nog tänka er!