See the world

The Kooks

Do you want to see the world? Ja tack.

Something else

Nina Kinert

Ett par timmar i fredagskväll kan nog ses som några av de mest tragiska i mitt liv på ett vis. Jag kände mig övergiven, kan tänka mig att det var ungefär samma känsla som föräldrar med tonårsbarn kan ha. "Ut och roa er bara, jag sitter här hemma i min ensamhet".

Efter att ha sprungit på förmiddagen blev det givetvis en dusch. Kände att jag ville visa en lite fräschare sida av mig själv än iförd träningskläder på eftermiddagen så klädde mig och sminkade mig som inför en skoldag innan jag plockade upp Andreana från skolan.

På kvällen var huset mitt, men vad tar man sig då till när man inte har några vänner tillräckligt nära? Jo man tar en promenad till Sainsbury's. Där plockar man på sig en korg för att det ser bra ut.

Hemma skulle jag inte klassats som uppklädd men med Bishops Stortfords mått var jag det, så hyfsat piff vandrade jag ensam gång upp och gång ner i butiken med en tom korg och insöp förpackningar och spännande matvaror.

När jag kommit halvvägs fick jag syn på en fin förpackning tomatsoppa. Min tomatälskande ådra började bulta och när jag såg att det var reducerat pris - "nu enbart 97 pence" hamnade den i korgen trots att jag redan planerat bakpotatis som kvällsmat. Jag fortsatte min vandring, nu med en vara i korgen.

Framme vid hyllan med cookies kände jag mig lika tragisk som Bridget Jones. Min dåliga karaktär bidrog till att ett par double chocolate chip cookies fick hålla tomatsoppan sällskap. Tröstäta bort sin ensamhet är nog ett tecken på svaghet. Jag vill inte egentligen inte vara svag.

Av tidigare erfarenhet visste jag att kakorna gör en törstig. Mineralvatten mässade då en röst i mitt huvud. Att välja sort var svårt, lemon-lime var slut så då var det naturellt som gällde. Problemet var att välja märke. Pellegrino valdes bort till förmån för Sainsbury's bassortiments två liters flaska med den käcka texten "No fancy bottle, still fresh sparkling water". Budget var det.

Efter att ha spenderat extremt lång tid i butiken betalade jag mina tre utvalda varor. Min poetiska, djupa ådra fick mig att gå omvägen längs floden hem. Jag mötte massor av människor som skulle ut, par som gick hand i hand och pensionärer som rastade sina hundar. Min situation skulle utan frågan klassas som deprimerande.

Kameran låg i väskan och jag hade en stark känsla av att det var läge att fota floden i skymningen. Det var lite stämningsfullt enligt mig själv, matchade förmodligen min sinnestämning väl. Lite tragisk.

Hemma väntade ett par filmer som fyndats i Andreanas dvd-samling, bland annat Shrek 2 och 3 och Happy Feet men jag hade planer på att börja med Peter Pan. Soppan värmdes, persilja klipptes och fruktsallad gjordes. Filmen och datorn sattes på.

Dock blev det ingen film utan istället ett stort antal timmar framför Skype, först med mamma och pappa och sen med Kasper. Jag insåg att allt var ganska komiskt. Insåg även att jag saknade dem rejält. Kom till ännu en insikt om att det förmodligen är nyttigt och en bra erfarenhet för mig att få uppleva det här.

London!

Frida Hyvönen

Lisa, det är verkligen klockrent med texten.

Mina fötter lever sitt eget liv efter dagen som har spenderats med just Lisa och Alex. Äntligen är de här, jag har saknat dem. Det är svårt att förklara men det är en fin känsla jag har i kroppen. Att leva sitt liv i det här landet och den här staden passar mig så otroligt bra just nu på ett. Kärlek är ett ord som passar till mycket.

Middle class

Hello Saferide

Jag sitter och suktar framför Englands motsvarighet till ICA:s receptbank. Det finns för mycket god mat! Hayley lagade seriöst det godaste riset jag någonsin ätit i söndags. Det var jamaikanskt tema, starkt kryddad kyckling och så Riset, med stort R alltså. Hon förklarade att hon bara hade fräst vitlök och lök, hällt basmatiris i pannan och fyllt på med kokosmjölk och vatten och låtit det koka ihop. Jag är tveksam, det måste vara magi inblandat.

Vi bakade äppel&kanel-muffins med crumble igår. Det blev lyckat, framförallt eftersom vi hittade röd karamellfärg vilket innebar två rosa muffins. Att stöka ner var inte heller något problem.

Here comes that feeling

El Perro del Mar

Igår spenderades nästan fyra timmar med Kasper på Skype och det behövdes. Han bokade resa hit i början av oktober och det kan man påstå att jag ser framemot. Dock behöver jag inte vänta längre än till 29 september för att få Sverigebesök för då kommer älskade Elin. Tack spontaniteten!

Jag har bokat in en långweekend i Borås också, onsdagen 4 november kommer jag hem och stannar till sena söndagkvällen. Då har jag planer på häng med familjen, farmor, Kasper, Karre, Jenny och handbollsbrudsen. Ett släktkalas ska också hinnas med. Man inser hur mycket man uppskattar alla när man är iväg från varandra.

Turn 27

Timo Räisänen

Nu har jag förstått att jag befinner mig i England. Ett Railcard + Oystercard tar nu plats i plånboken istället för Fritidskortet och jag ser Londonbesök framför mig varje helg den här hösten. Jag gillar det.

Fredagkvällen spenderades med Matilda och Linnéa efter en dryg timmes tågresa med två byten. Att hitta rätt perrong i Finsbury Park såg omöjligt ut men jag chansade på en uppgång och hej, ett tåg mot Potters Bar gick fyra minuter senare. Det var riktigt mysigt att träffa dem! Massor av prat, glass och choklad blev det.

På lördagen gjorde vi första Londonbesöket. Åt på Shakespear's head, en jätteengelsk pub med stamgäster. Vi fick sällskap av en söt gammal berest man som var oerhört pratglad. Han tyckte det var hemskt hur en del pratade nuförtiden, att en del engelsmän själva säger "I'm good" var en skam.

Vi mötte upp två andra sköna tjejer och jag hängde på dem när Matilda och Linnéa åkte hem. Fikor och lite shopping blev det, riktigt kul! Hittade det perfekta smala, fina nitbältet. Fastän man inte hittar överallt än känns det som hemma. Att sitta på tunnelbanan till Liverpool street var som att sitta på 159:an och tåget mot Bishop's Stortford var precis som 8:an.

När jag kom hem blev det soffhäng med H och hennes bror innan jag slocknade.

Streets of London

Cat Stevens

Jag har precis ätit världens godaste mat. H lagade indisk curry och det var verkligen delicious. Jag fasar redan inför kommande studentår för jag kommer bara tänka tillbaka på vad jag har och kommer bli serverad här varje kväll. Det här skafferiet och kylskåpet erbjuder nämligen en hel del fina saker.

Nu är jag snart på väg till Linnéa och Matilda i Potters Bar. Imorgon blir det London och kanske musikal.