Les mondes engloutis

Ingrid Olava

Idag har jag ätit njure, det har inte du! Hade förväntat mig något väldigt speciellt men de var som lite lite ihopskrumpna, mjuka köttbitar.

Idag är det också 29 oktober vilket innebär att Sofi och jag kan kalla oss 17 och 19 nu utan att ljuga litegrann. Dock blev hon det innan mig på grund av tidsskillnaden. Hej där, det tyckte hon var käckt. Jag har även insett att det finns många människor som är snälla och omtänksamma vilket är fint.

Andreana och jag (läs jag) har bakat carrot cupcakes. Receptet borde läggas in som en favorit på en gång för er som inte är rädda för morötter, äpple, pekannötter och torkade vinbär i kakor. Det är inget smör i själva muffinsen heller utan de är bakade på olja, saftiga är nog bäst beskrivning. Våra blev fräschare än de på bilden faktiskt men måste föra över dem från kameran för att kunna visa. Jag har en hel del bilder som borde bli offentliga nu.

Efter skypande med mina män ikväll cyklade jag till gymmet. Battlade i smyg med kvinnan jämte mig på löpbandet. Jag satsade på "variety" vilket ungefär innebär intervaller i uppförsbacke vars lutning är mer eller mindre brant. Hon satsade däremot på att springa snabbare på plan mark. Båda försökte dölja det men vi sneglade på varandras displayer då och då, jag kände mig först klen som sprang långsammare men efter mina 35 min (inkluderat uppvärmning och nedjogg) hade jag förbränt betydligt mer än vad hon gjort på sina 30. Ett poäng till mig! Jag är patetisk men det är så mycket roligare att tävla mot andra.

Helt ensam avslutade jag med crosstrainern. Det skulle vara intressant att veta hur mycket jag svettades i minilokalen under 50 minuter, förmodligen obehagligt mycket. Jag blev förresten lite orolig när det visade sig vara en deckare på tv-skärmen i slutet. Vågade nästan inte titta men samtidigt ville jag inte stanna upp och avbryta programmet jag körde. Blunda var ju inte ett alternativt för då hade jag slagit ihjäl mig. Stirrade istället intensivt på kurvan och försökte ignorera det jag såg i ögonvrån.

Något som också borde skrämma mig är att Kasper inte vill visa sig utan mössa efter en (misslyckad?) klippning. Om jag ska visa mig med honom offentligt nästa helg eller inte får nog avgöras på centralen på fredag kväll. Känslan är att det dröjer länge tills det att han kan fläta luggen igen..