You got growin up to do

Joshua Radin

Barnet fick en bit överbliven födelsedagskaka som dessert ikväll. Jag lät henne för en gångs skull äta den framför teven medan jag plockade undan i köket. När jag kommer in i vardagsrummet sitter hon i något som liknar en yoga-pose upp och ner och ser lite skamsen ut "There are some crumbs under the pillow.."

Det var en liten lögn, halva kakan låg i små smulor utspridd på hela mattan. Inte så svårt att räkna ut att det skulle se ut så om man är 6 år och äter medan man gör gymnastiska övningar. Tre timmar tidigare hade jag dammsugit. Jag blev less och insåg hur otacksamt det måste vara att vara mamma ibland.

Efter att hon fått en utläggning om att vi pratat om det här tidigare, sitta ned och äta ordentligt, löften, osv, gick jag och hämtade dammsugaren. "I can help you.." säger hon då och hämtar sin leksaksdammsugare och börjar dammsuga efter mig. Hur kan man fortsätta vara sur då?

Jag vill inte tänka och vara så här tråkig, blir rädd för mig själv för det var ju inte längesedan jag själv var i hennes situation. Oavsett kommer dock efterrätten intas i köket ett långt tag framöver.

Long distance call

Phoenix

Vecka 27-28 har vi nu en utgångspunkt, sommaren 2010 känns på ett sätt inte långt borta. Hej där - leva i nuet var det som skulle gälla men det är inte alltid så lätt. Kasper är ganska bra på många sätt. TABOULEH.

Scenic world

Beirut

Jag har på ett sätt börjat vänja mig vid att vara ensam ibland, till och med börjat uppskatta det. Tidigare tänkte jag att en kväll då man var ensam var en förlorad kväll på något vis. Att vara två eller fler gör ju allt dubbelt så roligt. I och för sig befinner jag mig ju nu i en annorlunda situation och har inte vänner och familj överallt omkring mig. Det är helt enkelt inte så som det alltid har varit, att det tar sju sekunder att springa till Jenny eller femton till Hanna. 8:an och 159:an är inte lika nära som tidigare. Att cykla nedför backen till Emma o David för en spelkväll med gänget fungerar inte, hall-häng är omöjligt att uppleva och man tar inte en fika i Borås längre.

Nu kan man ju istället ha övernattningar i engelska hus, sitta på en pub, restaurang eller café och glömma bort att det faktiskt finns folk som förstår svenska här, vara turistig då och då och världsvan ibland, med människor som också är väldigt bra.

Bastards don't blush

Pelle Carlberg

Det var alldeles för längesedan jag skrev något om mat. Den här veckan har det på grund av en viss liten tjejs födelsedag funnits alldeles för mycket tårta, chokladmousse och cheesecake i huset. Det är väldigt svårt att säga nej så jag tackar mig själv för min träningsmotivation som varit på topp, annars hade det gått illa.

Soppa har i princip blivit standard för mig några gånger i veckan. Att riva en squash, en potatis och hacka två lökar är enkelt. Att sedan fräsa det med massor av spenat, hälla på lite vatten, buljong och pressa ner vitlök är inte heller svårt. God lunch blir det också som dessutom räcker i två dagar.

Till mig själv stekte jag ikväll kyckling och kryddade med tandoori. Tillbehör blev en strimlad paprika och champinjoner som frästes tillsammans med vitlök och en sås med yoghurt och sweet hot chili sauce. Mycket bra måste jag säga.

Ugnsrostade rotfrukter, fisk och youghurtsås med äpple gjorde jag för ett tag sedan. Hayley lagade indisk pumpasoppa som var beroendeframkallande efter halloween.

The stars of track and field

Belle and Sebastian

Att skaffa National Insurance number är precis så omständigt som alla säger. Lite orolig ringde jag deras hotline för att se hur jag skulle gå till väga. Efter att ha lämnat alla uppgifter får jag boka tid för en personlig intervju på ett job centre. Det här stället ligger inte var som helst utan det närmaste är i Chelmsford. Saken är den att det tar 1 ½ timma dit med tåg plus att jag sen måste ta mig till deras lokal från stationen. Lite smått irriterad skickade jag ett sms till Hayley för att dela med mig av min frustration. Efter 12 sekunder ringer hon upp mig och är lika irriterad som jag. Det slutar med att jag ringer tillbaka till dem och bokar om mötet till en dag då hon är ledig så att hon kan köra mig. Så kan det bli när man bor i en snäll familj, inte har något körkort och landet har en omständig byråkrati. Tack.

Ta det lugnt med mig

Simon Norrsveden

Mitt ansikte förvrängs och jag blir ledsen inombords. Det är när ser sådant här som jag kan få en hopplös känsla. Visst är det otroligt gulligt på ett vis men nej, idag är det bara tragiskt med sådana här nyheter på första sidan.

Ditt kvarter

Säkert

Nu vill jag ta på mig gummistövlar och regnkläder, packa picknick och gå till bäcken dit vi brukade gå när vi var små. Sen när man börjar frysa gå hem och ta på sig raggsockor och äta nybakat bröd och soppa. Att gå till sjön, åka skridskor och grilla korv hade också varit okej. Istället ska jag åka till Hanna, det är verkligen inte illa det heller.

Don't call the police

Moneybrother

Nuförtiden skulle jag kunna skriva in mig som "dinner lady" i telefonkatalogen, det skulle passa min präktiga sida. Jobbet är i alla fall perfekt. Mellan 11.55-12.20 är jag på Andreanas skola för att hjälpa till under lunchen och på rasten. Det hela innebär att man går runt bland barnen och försöker få dem att sitta ned och äta, öppnar förpackningar och skär upp mat. Den här veckan har jag varit utomhus med de yngsta barnen på rasten. Jag blir bättre och bättre på att plåstra om knän och lösa bråk och börjar vänja mig vid att kallas miss.

Första gången presenterade jag mig som Lisa för några barn men Paula, en annan dinner lady, förklarade att de måste kalla oss miss eller mrs och det borde jag nog egentligen tänkt på. Vi som jobbar där kallar varandra för förnamn när vi är ensamma men vi måste också säga miss/mrs + efternamn när vi är bland barnen. Det är inte lätt att kan jag meddela och det känns oförskämt att inte komma ihåg namnet på all trevlig personal som har presenterat sig. Efter fem dagar har jag nog lärt mig hälften av de yngsta barnens namn och de är runt 70 st sammanlagt. Då har jag alltså inte varit med de äldre barnen än. Jag skulle ha önskat mig bättre namnminne i födelsedagspresent.

skolan

Colorblind

Counting Crows

På skolan blir barnen belönade med godis när de uppför sig bra. Det bor nog en flourtant inom mig men jag blir faktiskt lite ledsen när barnen först äter lunch, sen har rast i en timma för att innan de går till lektionen få godis. Saken är den att de elever som har med sig lunch hemifrån alltid har med sig minst ett paket med kakor, choklad eller crisps till skolan och de som har skollunch får alltid efterrätt.

Det känns ju inte som en speciellt bra idé att göra barnen sockerberoende när de är fem år. Jag tänker på hur otänkbart det var för oss att äta sånt i skolan och hur lyxigt det var när man på temadagarna i skolskogen eller på utflykter till djurparken fick ta med sig fika. Det innebar saft i sirapsflaska, frukt och mammas mandelmassabullar. Hej vad präktig man är.

På tal om mandelmassabullar så bakade vi det igår. Hittade det här receptet som var jättesmidigt. För er som planerar att göra en halv sats men ändå häller i 3 dl mjölk kan jag meddela att det fungerar att dubbla den även om man bara har hälften så mycket jäst som behövs. Använde self raising flour när jag dubblade men vet inte om det gjorde någon skillnad.

We can work it out

Beatles

Nu tar jag snart på mig BADDRÄKT för att gå på aqua aerobics. Får se om jag smälter in bättre nu när jag inte visar magen. Sverige var bra förresten, precis som vanligt men väldigt väldigt bra. Det är verkligen två olika liv man lever.

--------

KEEP THOSE TUMMIES IN! Ja för shöven, om inte jag har träningsvÄrk i armar och mage imorgon är det något som står fel till. Otroligt glad för att jag höll mig till löpbandet och crosstrainern imorse. Förresten spelades "Roger-fågel-låten" då fast på engelska, blev lite nostalgisk. Jag träffade skolans gulliga rektor på badhuset innan, vi hann bli bra vänner i omklädningsrummet. När jag kom hem efter vattengympan väntade i alla fall en tallrik med potatismos, lever, bacon och ärtor på mig. Kan tänka mig att pappa inte hade varit den som är den när det gäller en sådan måltid..

Skorpan

Vapnet

Livet i Borås är mest som vanligt. Automatiskt kastar man en blick mot Fjällmans köksfönster för att se om Hanna sitter där. Mican, Emma, Elin och jag bestämmer en tid som vi alla egentligen vet inte kommer hållas. I köket ligger var sak på sin plats. Man springer över hela Södra Torget och förbi Sandwalls plats för att hinna ikapp bussen utanför Åhléns. Jenny hänger vid vårt köksbord. Monsterfika och prat om allt på smågruppen.

Emellertid finns det några förändringar. Viskan har nya muffinsformar, Boråshallen har fått fler sponsorskyltar och ett nytt sushi-ställe har öppnat. Kanske inte speciellt radikalt men det är fint, skönt och tryggt men känslan är ändå inte att man ångrar att man lämnade det. Visst saknar man människor men det är ju faktiskt så att man har varandra även om man inte befinner sig i samma stad. Snart ska jag gå och lägga mig vilket innebär att jag kommer gå uppför trappan och undvika stegen som knakar, precis som vanligt.

Someday

The Strokes

Ungen har nu märkt mig för en lång tid framöver.. Jag har verkligen låtit henne komma nära mitt innersta vilket innebär min filofax. Dock har restriktionerna varit hårda, endast sidorna på flik 5 är tillåtna att måla på. Jag hade missat och säga att inte heller själva almanackan får målas på vilket var en dumt misstag för en blomma i blått bläck pryder nu pennhållaren. Ni förstår att det är en svår kväll ikväll.

Hands open

Snow Patrol

Nu har jag klickat pa "print" och ska om en halv minut hamta min flygbiljett av biblioteksdamen. Imorgon kommer jag till Boras runt klockan ett om inte det ar kaos med tagen, flygplanet kraschar, Vasttrafik strejk eller nagot annat kackt. Sa, nu har jag biljetten jamte mig. Det har kanns bra, valdigt bra.

A Sunday smile

Beirut

För några veckor sedan var det picknick i Notting Hill

Picknick i Paris om en månad hade inte varit fel, dock såg jag precis att våra tågbiljetter blivit dyra vilket inte är bra. Jag får hoppas på att mitt möte med rektorn imorgon blir lyckat.

HALLÅ! OM VI ÅKER 10-12/12 KOSTAR DET £49 ToR, SKULLE DET FUNGERA?

If I were a boy

Beyonce

Den här låten spelade fyra gånger i morse och jag fick en sådan jobbig längtan efter nervositet och handboll. Hur den kunde bli en av våra pepplåtar kan man ju dock undra.

Hur som helst har vi florerat runt St Pauls idag. Tate modern besöktes och vi blev höga på allt, framförallt i museumshopen. Skulle kunna spendera timmar och veckolöner där. Den ultimata almanackan hittades, jag ser hur den passar perfekt på en framtida köksvägg. Till Tate ska jag i alla fall ta med er som kommer och hälsar på.

När vi kom ut därifrån var det mörkt och man såg St Pauls (som är enorm) på andra sidan vattnet och Tower Bridge åt höger, vackert är rätt beskrivning. London är inte alltid underbart men just då var det så perfekt och man undrade hur man nyss kunde känna sig trött på staden. Man visste att bokcirkelfikan väntade och allt var allmänt härligt, det var bra helt enkelt.

Alex och jag hade hemmakväll i lördags, jag fick ta del av hennes kockkunskaper och hänga i hennes soffa. Mycket bra, mycket bra.