Skorpan

Vapnet

Livet i Borås är mest som vanligt. Automatiskt kastar man en blick mot Fjällmans köksfönster för att se om Hanna sitter där. Mican, Emma, Elin och jag bestämmer en tid som vi alla egentligen vet inte kommer hållas. I köket ligger var sak på sin plats. Man springer över hela Södra Torget och förbi Sandwalls plats för att hinna ikapp bussen utanför Åhléns. Jenny hänger vid vårt köksbord. Monsterfika och prat om allt på smågruppen.

Emellertid finns det några förändringar. Viskan har nya muffinsformar, Boråshallen har fått fler sponsorskyltar och ett nytt sushi-ställe har öppnat. Kanske inte speciellt radikalt men det är fint, skönt och tryggt men känslan är ändå inte att man ångrar att man lämnade det. Visst saknar man människor men det är ju faktiskt så att man har varandra även om man inte befinner sig i samma stad. Snart ska jag gå och lägga mig vilket innebär att jag kommer gå uppför trappan och undvika stegen som knakar, precis som vanligt.